Ljuslyktans blogg. Ett vardagsliv i ur & skur.

Ljuslyktans blogg. Ett vardagsliv i ur & skur.

2013 ett skitår

AllmäntPosted by Linnea Mattsson Mon, August 26, 2013 21:30:04
Jag vet inte vad jag ska säga eller var jag ska börja, men en sak kan jag i alla fall säga - JÄVLA SKIT!!!

För tillfället så känns det som om det finns inget slut på allt jävla elände. Semestern är slut och lördagen innan jag skulle börja jobba, startade inte bilen, han ville bara inte. Mannen kom hit och tanken var att jag skulle få låna hans bil några dagar, eftersom jag hade fullständig panik hur jag skulle ta mig till jobbet då det inte gick några bussar då skolan inte hade börjat.

Men hur det nu var så lyckades vi skrämma igång skrället, och än så länge fungerar han, men mitt förtroende för den bilen är lika med noll då det inte är första gången han krånglar, själv tror jag att det har med insprutningen att han inte fick tillräckligt med bränsle. Jädra måndagsexemplar till bil, vi får väl se hur jag gör med skrället.

Sedan så fick Rinah en släng av diarré en gång till så då blev det ris diet igen. Skulle tro att hon fått magkatarr utav Rimadylen, så då sov man på soffan igen. Blodörat har i alla fall läkt fint.

Men det är inte slut på eländet än, för nu har det tyngsta eländet börjat. När vi var ute och rastade hundarna inför natten i lördags blev mammas lilla Lova tvärdålig, hela buken blev spänd och svullen och hon såg allmänt kass ut. Jag var rädd att hon fått en magomvridning så jag ringde djursjukhuset som tack och lov har jour. Så det blev till att packa in hund nr:2 och åka iväg. Någon magomvridning var det inte, hon reagerade lite när de kände igenom ryggen.

Ett antal röntgenbilder blev det och där tyckte de att det kunde vara en liten förändring på en disk men vetten var osäker, blodprover togs men alla dessa värden var normala. Lova fick i alla fall smärtlindring och vi fick åka hem, men när jag ändå hade vetten öga mot öga talade jag om att Rinahs mage hade kollapsat pga Rimadylen och troligtvis fått katarr så hon kunde lika gärna skriva ut medicin till henne också då jag ändå var där. Jag med ett recept i handen och mamma med en Lova i famnen kom vi hem vid fyra på natten, jag gick och la mig på soffan. 7.45 väckte Rinah mig och ville ut och ha mat, då var mamma och Lova redan uppe.

Det blev en ny resa till djursjukhuset där Lova blev kvar med dropp och smärtstillande, ultraljud skulle tas senare när medicinen verkat, inga fel hade setts på de inre organen men nya röntgenbilder hade tagits och skickars till en ortoped och nu var de säkra på att hon hade kalkpålagringar mellan två diskar, det var därför som hon hade ont och var spänd. För tillfället går hon på smärtstillande och anti inflammatorisk medicin så får vi se hur det går, återbesök om tio dagar.

Så nu gäller det bara att en annan står på benen också, törs inte ens tänka tanken på hur det skulle gå. Men just nu känns allt bara så uppgivet, ska det aldrig ta slut. Hur mycket ska vi behöva orka med i familjen. Jag tycker att vi har fått vår beskärda del med råge och var ska jag hämta kraft och energi ifrån. Tack men det här året kan lika gärna ta slut nu, tycker det har varit ett jäkla skit år helt enkelt.

Nu avslutar vi 2013 och hoppas på ett bättre 2014 istället.

Ha de