Ljuslyktans blogg. Ett vardagsliv i ur & skur.

Ljuslyktans blogg. Ett vardagsliv i ur & skur.

Ett livstecken

AllmäntPosted by Linnea Mattsson Sat, November 09, 2013 23:12:13
Jaha, ser inte ut som om det blivit någon bättring på bloggfronten, men här kommer ett livstecken i alla fall.

Vet att höstarna innehåller lite för få timmar/dygn för min del. September-november är det mest jobb och älgjakt, men skulle tro att det här är sista helgen för min del, sedan gör jag patron ur för i år.

Även om det är mycket och ingen ledig tid hemma så är det jäkligt skönt att bara öppna frysen och hämta sig en köttbit när man behöver. Men det ska bli skönt att kanske få sova lite längre än till kl 5-6 på morgonen innan snön kommer med buller och bång.
Kan inte direkt klaga på dessa vyer då man sitter på pass även om temperaruren var nere på-10 i morse
Och alla tre hundarna mår också bra, var ju till veterinären för ett tag sedan på återbesök efter avslutad medicinering. Hon var riktigt imponerad av hur bra hon blivit, visst hon är fortfarande lite "krum" i ryggen och kommer väl så att förbli. Men nu är det full fart på henne och det är jätte skönt. Då är det bara att hoppas att det håller, annars så får vi börja med kortisontabletterna igen, men nu håller vi tummarna.

Sonen stack i väg till Vemdalen på forumet där i torsdags. Hade bunkrat upp riktigt ordentligt, det var visst någon påse också med div innehåll. Tror inte de drabbas av uttorkning i alla fall. Sedan var det den obligatoriska maskeraden.Magnus Uggla skulle förklädnaden vara. Ja vad gör man inte för sina barn, fixa en passande tröja med hjälp av T-shirt transfer var ju inte så svårt. (papper som man kör i skrivaren och sedan stryker fast på tex t-shirt).

han kommer hem i morgon kväll, skulle tro att det blir direkt i säng. Har nog varit en hård helg, men rolig.
Nu hoppa själv i sängen, min hårda helg blir i älgskogen.

Ha de




Long time no see

AllmäntPosted by Linnea Mattsson Wed, October 16, 2013 21:12:53
Ja här var det minsann inte i går man uppdaterade bloggen, skäms på mig.smiley Fortsätter man så här är det snart ingen mening med blogg. Ska försöka bättra mig, men har visst sagt det tidigare. Tappade all inspiration i och med att hundarna blev sjuka.

Ja hundarna hur är det med dom. Ja i skrivande stund är det rätt bra. Mina hundar mår bra, blodörat har väl spökat ett par gånger, men är Ok nu. Mammas lilla Lova har ätit sina kortisontabletter tills för någon dag sedan och hon mår också bra är pigg och alert, om ändock lite stel men full i bus. Så nu får vi se hur det håller, ska på återbesök till veterinären den 24 så får vi se vad hon säger.
För övrigt är det väl som vanligt på ranchen, med andra ord fullt upp. Älgjakten har ju hållit på ett tag, haft uppehåll och börjat igen. Får väl se hur länge man är med, beror ju lite på vädret och kylan.I söndags var det dimma mest hela dagen och lite småkyligt, men på något vis är även den vacker om man sitter på rätta stället och det gjorde jag i kanten på en myr.
Många tycker nog att man är knäpp som kan sitta och titta på martallar i dimma i flera timmar. Ja, de kanske har rätt. Fast i bland är det rätt skönt att va lite dimmig, det känns som man är i sitt rätta element då, man kan inte annat än koppla av och sitta och filisofera, kanske planera nya projekt.

Men hittills har ju hösten varit helt underbart vacker med alla sina klara färger.

Äppelträdet har några höstlöv kvar, men annars ligger de flesta löven på marken nu. Men de har visst lovat snö dom närmsta dagarna och ja, vad ska man säga, det var väl väntat fast inte efterlängtat från min sida. Har inte satt vägkäpparna än och traktorn står ute, så för mig får den gärna vänta tills de är inhandlade och satta och traktorn är under tak.

Nu får vi hoppas att det inte blir lika länge tills nästa gång man är här inne, så på återseende får man väl säga då.
Ha de

So far so good

AllmäntPosted by Linnea Mattsson Sat, September 14, 2013 21:06:54
Det var ju inte i går man var inne på den här sidan och bloggade precis. Men i ärlighetens namn så har jag varken haft tid, ork eller lust till någon uppgradering tidigare pga. allt strul som det varit med hundarna.

Men nu ser det i alla fall lite ljusare ut, ett tag i alla fall, men vi ropar inte hej ännu.

Mina hundar mår i alla fall relativt bra, det är bara Rinah som fått tillbaka blodörat en gång till men inte lika mycket och det verkar som om det håller på att ge sig.

Mammas lilla Lova mår också bättre men går fortfarande på medicin. Vi har varit två gånger på återbesök på djursjukhuset och efter första gången så fick hon börja med kortisontabletter.

Efter att ha ätit dem i en vecka så var vi på återbesök nr två. Veterinären tyckte att hon blivit mycket bättre och berättade att de som blir opererade är i samma skick som Lova var nu efter medicineringen, men vi ska fortsätta med kortisonet några veckor till, först full dos sedan halv för att sedan trappas av, och det är väl då som vi får facit i hand.

Men hon är i alla fall sitt vanliga jag och om hon fick så skulle hon springa och leka, men det får hon ju så klart inte utan har fortfarande sträng vila. Men det är i alla fall skönt att hon har gnistan kvar för det hade hon inte riktigt tidigare utan var riktigt risig. Vi trodde nog inte att hon skulle repa sig så bra som hon gjort och det trodde nog inte veterinären heller så, So far so good. Sedan får tiden utvisa hur det går.

Älgjakten har ju också dragit igång så på helgerna sitter man på pass och karvar fläsk, det har ju inte gått någon nöd på en direkt i det här fina höstvädret, men det skulle visst bli ändring på väderfronten också. Resultatet har väl inte varit så lysande men lite kött har det i alla fall blivit.

Sedan kan ni ju alltid gå in på den här länken och kolla. (I dom trakterna är jag och jagar, i huset i korsningen bor jaktledaren)

http://www.youtube.com/watch?v=06B1EoEWRiE&feature=player_detailpage

Vet inte om man ska tycka det är häftigt eller skrämmande, det är nog en känsla av både och faktiskt.

Snart dags att krypa till kojs, klockan ringer vid fyra om man ska hinna i tid.

Ha de

2013 ett skitår

AllmäntPosted by Linnea Mattsson Mon, August 26, 2013 21:30:04
Jag vet inte vad jag ska säga eller var jag ska börja, men en sak kan jag i alla fall säga - JÄVLA SKIT!!!

För tillfället så känns det som om det finns inget slut på allt jävla elände. Semestern är slut och lördagen innan jag skulle börja jobba, startade inte bilen, han ville bara inte. Mannen kom hit och tanken var att jag skulle få låna hans bil några dagar, eftersom jag hade fullständig panik hur jag skulle ta mig till jobbet då det inte gick några bussar då skolan inte hade börjat.

Men hur det nu var så lyckades vi skrämma igång skrället, och än så länge fungerar han, men mitt förtroende för den bilen är lika med noll då det inte är första gången han krånglar, själv tror jag att det har med insprutningen att han inte fick tillräckligt med bränsle. Jädra måndagsexemplar till bil, vi får väl se hur jag gör med skrället.

Sedan så fick Rinah en släng av diarré en gång till så då blev det ris diet igen. Skulle tro att hon fått magkatarr utav Rimadylen, så då sov man på soffan igen. Blodörat har i alla fall läkt fint.

Men det är inte slut på eländet än, för nu har det tyngsta eländet börjat. När vi var ute och rastade hundarna inför natten i lördags blev mammas lilla Lova tvärdålig, hela buken blev spänd och svullen och hon såg allmänt kass ut. Jag var rädd att hon fått en magomvridning så jag ringde djursjukhuset som tack och lov har jour. Så det blev till att packa in hund nr:2 och åka iväg. Någon magomvridning var det inte, hon reagerade lite när de kände igenom ryggen.

Ett antal röntgenbilder blev det och där tyckte de att det kunde vara en liten förändring på en disk men vetten var osäker, blodprover togs men alla dessa värden var normala. Lova fick i alla fall smärtlindring och vi fick åka hem, men när jag ändå hade vetten öga mot öga talade jag om att Rinahs mage hade kollapsat pga Rimadylen och troligtvis fått katarr så hon kunde lika gärna skriva ut medicin till henne också då jag ändå var där. Jag med ett recept i handen och mamma med en Lova i famnen kom vi hem vid fyra på natten, jag gick och la mig på soffan. 7.45 väckte Rinah mig och ville ut och ha mat, då var mamma och Lova redan uppe.

Det blev en ny resa till djursjukhuset där Lova blev kvar med dropp och smärtstillande, ultraljud skulle tas senare när medicinen verkat, inga fel hade setts på de inre organen men nya röntgenbilder hade tagits och skickars till en ortoped och nu var de säkra på att hon hade kalkpålagringar mellan två diskar, det var därför som hon hade ont och var spänd. För tillfället går hon på smärtstillande och anti inflammatorisk medicin så får vi se hur det går, återbesök om tio dagar.

Så nu gäller det bara att en annan står på benen också, törs inte ens tänka tanken på hur det skulle gå. Men just nu känns allt bara så uppgivet, ska det aldrig ta slut. Hur mycket ska vi behöva orka med i familjen. Jag tycker att vi har fått vår beskärda del med råge och var ska jag hämta kraft och energi ifrån. Tack men det här året kan lika gärna ta slut nu, tycker det har varit ett jäkla skit år helt enkelt.

Nu avslutar vi 2013 och hoppas på ett bättre 2014 istället.

Ha de

olika definitioner på lycka

AllmäntPosted by Linnea Mattsson Wed, August 14, 2013 21:28:32
Tack och lov, men nu verkar ordningen vara någorlunda återställd i alla fall. Ja för den här gången är det väl bäst att säga.

Ett av de svåraste som finns är när djur eller barn blir sjuka, när de inte kan tala om vad som felar och man får gissa och pröva sig fram tills man har fått svar.

Troligtvis var det en släng av artros som Rinah hade eller också hade hon sträckt sig i leken, när hennes ostyriga dotter kommit med en bredtackling. Det visade i alla fall inget på röntgen men ont hade hon i alla fall. Inte så att hon lät i sig men det syntes på hela hennes rörelsemönster, eller rättare sagt avsaknaden av en normal rörelse.

Hon fick ju i alla fall Rimadyl för smärta och inflammation. Tyvärr är ju Rinah en som är väldigt känslig i magen för allt nytt och naturligtvis även medicinen som hon fick diarré av. I början var jag inte säker på om det berodde på medicinen eller om det var för allt klämmande, blodprovstagning, röntgen eller smärtan. Hon fick en spruta med Rimadyl på djursjukhuset + att hon fick en tablett på morgonen och kvällen dagen efter, sen la jag av.

Då ringde jag igen och talade om att jag hade avbrutit kuren, för nu var det risavkok som gällde. Första natten var vi ute varannan timme (gäsp). Veterinären tyckte att jag kunde ge henne lite dietfoder också efter en dags fasta och eftersom jag hade lite kvar i en säck så började jag ge lite utav det till henne.

Men när det aldrig ville ge sig riktigt tog jag bort dietfodret och hon fick lite av sin vanliga mat tillsammans med risavkoket. Vet ju att på barn kan man göra så om inte de blir av med sin diarré, ge dem vanlig mat. Såg ganska omgående att det var nog rätta medicinen för Rinah, äta sin vanliga mat alltså. För tänk vad man kan bli glad åt en helt vanlig "skitkorv". Ja nu är allt normalt och i natt ska jag sov i min egen säng efter att ha sovit på soffan i sex nätter, men vad gör man inte för sina kära familjemedlemmar.

Får väl prova oss fram lite sedan med glukosamin men det kan också ge diarréer eller ett foder med glukosamin i. Men för tillfället så tar vi det lugnt tills vi har läkt ihop riktigt i alla ändar.
Och nu börjar det dra ihop sig för jakt, bara att inse att den här sommaren är över, och det är bara att inställa sig på skjutbanan och träna. Det är lika ångesladdat varje år, men när man väl är där är det Ok. Och som tjej tror jag man har större krav på sig själv i en mansdominerande värld för att bli accepterad, (åtmindstonde jag). Tack och lov är det inget sånt tjafs i vårat lag, där är man en i gänget. Så nu laddar vi bössan och tar nya tag. (Är tydligen mycket björn här runt om i skogarna, 11 olika observationer har jag hört ryktas om). Inte kul!

Ha de


« PreviousNext »